Det är så jäkla tråkigt att vara inne hela eftermiddagen, och stå ensam och titta på utsikten över Östermalm i sex och en halv timme. Det är så himla tråkigt att komma hem efter tio när E redan nästan sover. Det är sjukt tråkigt att inte äta riktig middag hemma en enda dag i veckan.
54 kvadratmeter! Balkong! Fyra stora fönster! Helkaklat badrum! Ekparkett på golven! Fler än en garderob! Ett sovrum! Stockholm som postadress! En jättehög hyra!
Jag kom hem nyss och skrev in lite nya tider i kalendern. Vips var det bara två lediga kvällar kvar i maj. Vad hände? Jag skulle ju bara jobba ett pass i veckan? Jag kanske inte hinner flyttpacka, men nog jävlar har vi råd med en soffa. Typ .
Imorse fanns det inget varmvatten. Om det inte finns imorgon heller så gråter jag.
Något måste jag ändå ha producerat under de tidigare dagarna, för nu är en del faktiskt klar. Den andra delen är tre sidor lång, men totalt utan substans. Det skyller jag dock på instruktionerna...
Jag har sprungit. Fort som fan. Jag är helt slut nu och måste ha godis.
Inleddes med brunch. Fortsatte med ett socialpornografiskt besök i Östberga ("Dödens förort") i syfte att inhandla objekt från Blocket-annons. Objektet befanns inte vara i det skick som kunde ha önskats (liksom resten av inventarierna...)
Fortsatte vidare till Kungens kurva där självlysande Knutkopia beskådades i soffbutik.
Sedan avslutades dagen med diskursångest och grillad fläskkarré marinerad i smokey honey.
Hej jag är förbannad och besviken och ledsen och väldigt trött för jag har faktiskt köpt en ny fin vit dator med tillhörande snordyrt Officepaket och nu är det så att den funktionen som man som språkkonsultstudent kanske har mest nytta av nämligen kommentarfunktionen vägrar fungera som den ska och det innebär att den andra kommentaren jag infogar i alla dokument orsakar den där fina men irriterande regnbågsbadbollen att börja snurra och sen kan jag inte göra nånting förutom att tvångsavsluta Word.
Jag tycker inte heller att hemtentamen över helg är optimalt. Men det var nivån av gnäll, riktningen det kom ifrån, och utsagan att ingen annan kan förstååå hur svårt det äääär som jag opponerade mig emot. Och så är det inte den som försöker plugga med liten bebis hemma som jag syftade på sist, utan den som de facto hoppade från ena kullen till den andra. Det är ungefär som de som skrev in sig på Handels och sedan åkte till Thailand ett år, på den tiden när det var tillåtet. Eller som den väldigtväldigt gamla gubben i Uppsala som blev antagen till juridikstudier eller medicinstudier eller vad det var. Om man vet att man inte kan utnyttja en plats fullt ut tycker jag inte man kan begära att samhället ska betala för den.
Scenariot är följande: En nära förestående hemtenta kolliderar med annat schemalagt. Läraren säger att studenterna i klassen kan få uppskov till söndag med inlämningen.
I klassen finns två studenter.
A. Annika som är 21 år, nyligen inflyttad från övre Norrland. Det enda boende hon fick tag i när antagningsbeskeden kom var en svindyr tjugokvadratare i Hammarby Sjöstad för 4300 kronor varje månad. Studielånen ger henne 7300 kr. Annika är själv ansvarig för sin hyra, räkningar, mat, studielitteratur. You do the math. Hon jobbar extra varje helg på Konsum för att ha råd att betala alla måsten.
B. Britta har en tvååring, Benny, tillsammans med sin man Bjarne. Bjarne har en heltidslön, så han betalar det mesta medan Britta pluggar. Så har de kommit överens. På vardagarna är Benny på dagis mellan 9-15. Det är alltid Britta som hämtar och lämnar.
Vem kommer att klaga högst, mest och bittrast och säga att den andra parten inte kan förstå hennes situation? Är det Annika, som för att få samma skrivtid som de andra måste ta ledigt och därmed avsäga sig 1500 kronor, vilket råkar vara vad elräkningen, telefonen och TV:n kostar den här månaden för henne? Eller är det Britta, som inte törs/får/vill/önskar/eller jag vet inte vilken anledning det kan vara som gör att hon inte kan lämna Benny i Bjarnes ömma vård, säg 6 timmar på lördagen och 6 timmar på söndagen?
Vem har befogenhet att klaga?
-----------
Jag testade detta case på min mamma. "Svepskäl!" sa hon och syftade på Britta. "De är väl två? Och för enstaka tillfällen finns det väl nån trevlig 17-åring som kan barnvakta? Det är väl heltidsstudier? Tänkte hon inte på det när hon sökte heltidsstudier?"
Min mamma är cool.
----------
Och vi ska inte snacka om att söka dyra högskoleplatser som höggravid och sedan ta en plats i anspråk under tre år som man inte utnyttjar...
Vi firade första maj med att bege oss till söder för lunch med fyra andra vid tolvtiden. Sedan följde ett halvt dygn av vin, mat, sol på balkongen, prat, Super Mario, öl, choklad, sällskapsspel, sprit, pizza, charader, och en promenad hem igen vid midnatt. Det var en sådan dag man drömde om som liten, som man trodde att hela vuxenlivet skulle bli. Bara leka och äta och inget tjat.