Annika och Britta - an almost true story

Scenariot är följande: En nära förestående hemtenta kolliderar med annat schemalagt. Läraren säger att studenterna i klassen kan få uppskov till söndag med inlämningen.

I klassen finns två studenter. 

A. Annika som är 21 år, nyligen inflyttad från övre Norrland. Det enda boende hon fick tag i när antagningsbeskeden kom var en svindyr tjugokvadratare i Hammarby Sjöstad för 4300 kronor varje månad. Studielånen ger henne 7300 kr. Annika är själv ansvarig för sin hyra, räkningar, mat, studielitteratur. You do the math. Hon jobbar extra varje helg på Konsum för att ha råd att betala alla måsten. 

B. Britta har en tvååring, Benny, tillsammans med sin man Bjarne. Bjarne har en heltidslön, så han betalar det mesta medan Britta pluggar. Så har de kommit överens. På vardagarna är Benny på dagis mellan 9-15. Det är alltid Britta som hämtar och lämnar. 

Vem kommer att klaga högst, mest och bittrast och säga att den andra parten inte kan förstå hennes situation? Är det Annika, som för att få samma skrivtid som de andra måste ta ledigt och därmed avsäga sig 1500 kronor, vilket råkar vara vad elräkningen, telefonen och TV:n kostar den här månaden för henne? Eller är det Britta, som inte törs/får/vill/önskar/eller jag vet inte vilken anledning det kan vara som gör att hon inte kan lämna Benny i Bjarnes ömma vård, säg 6 timmar på lördagen och 6 timmar på söndagen?

Vem har befogenhet att klaga?

-----------

Jag testade detta case på min mamma. "Svepskäl!" sa hon och syftade på Britta. "De är väl två? Och för enstaka tillfällen finns det väl nån trevlig 17-åring som kan barnvakta? Det är väl heltidsstudier? Tänkte hon inte på det när hon sökte heltidsstudier?"

Min mamma är cool.  

----------

Och vi ska inte snacka om att söka dyra högskoleplatser som höggravid och sedan ta en plats i anspråk under tre år som man inte utnyttjar...